Okej en veckan, två veckor. Fine. Men nu är det en månad, hatar det verkligen!! Känslan bara utav att inte få träffa sina vänner är det värsta. Vill bara ut från mitt hus som just nu känns som ett fängelse. Bara få gå på promenad sent, så sova HOS mina vänner, sena filmkvällar.. Vad som helst men inte att sitta ensam hemma vid datorn och veta att man kommer gå och lägga sig tidigt eftersom det inte finns något att göra och att man vaknar upp till att fortsätta med att inte göra någonting. Okej, nu ska jag inte tycka synd om mig själv mer för jag är värd ett utegångsförbud (men inte en månad!!!!) okej okej..